missroo

Haha, vad världen e liten alltså. Emma och jag, vi är ju bara för bra. Eller? Ja.. Skit samma. Kom nyss hem från centrum där jag träffade Stephanie, vi tog varsin kaffe på finkan, catchade upp om helgens händelser. Pratade om lilla Bålsta och alla dess rykten. Skitroligt faktiskt, eller jag lite ironiskt allting iaf. Sedan sprang jag på Emma och hennes kära Mormor oxå. Oj oj oj säger jag bara.

Vet ni vad jag önskar? Att allt var som förut. När man var liten, då bekymmer inte fanns.  I alla fall inte som de man har nu. Kom att tänka på detta mitt i allt kaos som livet ställer till med just nu. Igår, under Disneyfilmerna. Det är lite creepy men när man kollar på gamla filmer som man vet låg en nära hjärtat, minnen kommer tillbaka, till och med lukt, smak och känslorna man hade då man var 7 och såg på dessa filmer. Jag kom ihåg hur lätt livet var, hur jag mådde och allt. Blev lite tårögd faktiskt. Känns som att jag blivit stor för snabbt. Kan inte riktigt fatta vad som hände. Varför måste allt vara så mycket krångligare nu? Varför kan det inte vara som för 10 år sedan. för 10 år sen fanns inte den där klumpen i bröstet som konstant finns där nu, igen stress alls, inge skuldkänslor, inget dåligt samvete.

Är rädd att jag sumpat en chans, en vän. Vill inte att det ska vara så. Hoppas att jag har fel för att jag vill inte vara den som får dej att ångra dig, ignorera mig. Vill inte, vill inte vill inte! Hoppas att du förstår, hoppas du fortfarande kan ge mig en chans, jag gillare dej. Vet inte vad det är men du känns så verklig, så ärlig, så lätt fast ändå så mystiskt. Ja du ser, någonting är det som jag inte bara kan släppa sådär på grund av klanterier. Ge mig flera chanser and i´ll prove you´re wrong.