Jävla skit

Kul. Jag hade verkligen sett fram emot att åka iväg med mamma. Trodde verkligen att det skulle bli kul. Att vi kunde vara sams, kolla på klänningen tillsammans, äta mat, för jag har verkligen saknat henne lite. Fan, fan, fan fan...  Jag trodde att det skulle funka, långsamt att vi lärt oss av våra misstag, men tydligen så kommer vi aldrig att förstå varandra. Hon tror att hon genomskådar mig så bra, och jag tror att jag förstår henne. Men ack så fel man kan ha... Missförstånd hela tiden. Nu är hela min dag sumpad, gråter som en lite skitunge, kan inte hjälpa det. Ja, du har rätt. du kom åt ett känsligt ämne, men de handlade inte om pengar.. Jag hade gått å hoppats, hoppats på att vi skulle kunna skratta och vara sams, jag hade verkligen satt höga förväntningar för denna dag, och nu är vi tillbaka på noll. Fyfan va surt.. Så tungt... Jävla skiiiiiiiiiiiiiiiiiit! Har lust att kasta datan på golvet,  hoppa ut genom fönstret. Dö. Har inte ett skit att leva för, om man aldrig någonsin, efter 18 år ska kunna komma överens med sin mamma, vad har man att leva för? Säg det..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0