missroo

Klockan är två. Vad har jag lyckats åstakomma idag då? Inte mycket. Jag har röjt lite, gjort mig själv kaffe, duschat och lockat håret. Thats it. Klockan är 2. Lovet är snart slut, jag har inte gjort ett skit, dagarna har bara svischat förbi. Känns trist. Väntar på att Emma ska komma hit å hämta sina byxor. Ska bli kul att iaf få se henne några sekunder vilket jag inte gjort sen i fredags. Vi ses typ aldrig längre. Hon har så fullt upp med sitt liv. Hon verkar må bra iaf, vare sig hon har mig eller inte. Men som sagt, får lära mig leva med att se henne mer sällan för varje dag som går. Allt som räknas är att hon mår bra, det är det viktigaste. Det värsta jag vet är att se henne ledsen, det är jobbigt att sen alla mina vänner nere men särskilt emma. Det finns folk som tycker att det är jag som får henne att må dåligt, vilket jag inte hoppas är sant. Men om det nu är det så är det väl bara bra att hon spenderar sin tid utan mig. Byxorna ligger innanför dörren, ihopvikta. Det är ett bar ljusa lee jeans, baggy. Tror inte hon har tvättat de en enda gång. Finns så mkt minnen i de där byxorna. Har känts skönt att få ha de här hemma den tiden jag haft de. Hoppas hon inte blir sur, för jag har råkat gjort hålen på knäna ännu större. Det var i höstas tror ja, jag var ute å promenerade, skulle gå över en kulle. Lerigt som fan var det. Så vips, rätt som det var så halkade jag och föll handlöst framåt utförkullen och ramlade på knäna. Hela byxorna vart fulla med lera, plus hela mig. Så då var jag tvungen att tvätta de... Jag tvättade de i 30 grader i hopp om att inte radera alla minnen i de, kanske bara de värsta? Och spara de finaste.. Får hoppas det, hoppas att jag gjort nya minnen i byxorna nu. Som berättelsen om systrar i jeans... Nästan iaf.