Inget namn. Bara svammel.

Hur mycket jag än är medveten om mina brister, om mina fel. Jag ber om ursäkt, jag bättrar mig, eller försöker. Jag har känslor, jag är mänsklig. Jag ville hjälpa, lyfta, stödja. Gråta, skrika, slå. Men. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Eller som man vill. Eller trott. Inse. Inse. Inse fakta.  Öppna ögonen. Se dig omkring.  Ta bort dina blå linser. Ingen speciell, för någon. Just nu. Men. Fortsätt leva, hoppas, tro, ge, få. Livet är till för att leva. Våga. Hoppa. Fall. Fritt. Ditt liv är värt. Så jävla värt. Varenda sekund.
En stor kram till alla mina vänner, ni vet vilka ni är!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0